Igår tog det åtta timmar mellan Nyrbo och Stockholm. Jag tror aldrig jag sett en sådan snöig motorväg i hela mitt vuxna liv. Och innan det minns jag inga motorvägar. Det kändes som att vi var på väg upp till toppen på fjället och efter några timmars snöyra började jag nästan att söka med blicken efter isbjörnar och skidåkare. Micke tog oss som tur var hem i gott skick!
Idag kickar jag igång den näst sista Sverige-veckan för det här besöket. Jetlagen har lagt sig. Är alltså inte längre superdupermorgonpigg. Men högst växeln i! Det är mycket roligt som står på agendan, till exempel underbar Stockholmslöpning, god lunch (se nedan) och ikväll ska vi ut till Solna för ytterligare en sådan där mysig middag.
När man bor utomlands och flyttar omkring träffar man många nya människor. Superpostivt! Men det betyder också att man inte hinner träffa sina gamla vänner lika ofta. Inte lika positivt. Det sitter väldigt fint att vara hemma i Stockholm den här veckan! Nu har jag nyss haft en fin och fräsch lunchstund med Emelie.
Vi hann med en kaffe på Espressohouse också!
